Fotbollsmatch

Fotboll, Operation, Comeback

För två år sen i juni så var jag med om en skada på en fotbollsmatch. Min pojkvän var och kollade och vi hade dragit dit en av hans kompisar, hans föräldrar och min mamma med hennes kille och min systers hund. Så det var många där och kollade. Såklart så gjorde jag illa mig efter bara cirka 10 minuter. Vägen tillbaka till fotbollen har varit lång och jobbig. Det började med att vi åkte till sjukhuset och kollade upp det så fort det hände. Där sa dom att det bara var en lätt vridning och det skulle vara bra efter en månad.

Det hann då bli sommar uppehåll så jag var borta i två månader och det första som händer på första träningen tillbaka är att knät inte håller utan jag hamnar på backen i tårar igen. Jag bestämde mig då för att kolla upp det igen hos någon som är lite mer inriktad på sportskador. Han påstod att det var utdragna ledband och jag fick en del övningar att göra och det borde va bra om två månader enligt honom. Sen följer ett år av träningar och skador och inte kunna spela några matcher alls. Jag är en sån som tänker att det löser sig själv, 'walk it off'. Nu hade jag dessutom fått bekräftat, två gånger, att det inte borde vara något så därför lät jag det gå så långt innan jag tog tag i det igen.

Det var sommaren efter, då våran resa redan var planerad, som jag kollade upp det igen efter att ha dragit på mig samma skada för många gånger. Den veckan skadade jag mig först när jag spelade badminton med pojkvännens familj och sen igen på träningen några dagar senare så då fick jag nog. Det går uppenbarligen inte över av sig själv. Min faster är sjuksköterska så jag frågade henne vad jag borde göra, hon sa ring vårdcentralen och när du kommer dit så be om remiss till ortopeden så jag gjorde det. På vårdcentralen sa dom att det var bra att ta kontakt med en sjukgymnast innan besöket hos ortopeden så det gjord jag. Utlåtandet jag fick där var samma som innan, utdragna ledband, träna bort det. Några dagar senare kom jag till ortopeden och efter att känt på knät i seriöst max fem minuter kom han fram till att främre korsbandet är av och det behöver opereras om jag ska kunna utöva någon sport överhuvudtaget. Att det ska ta över ett år och tre felaktiga bedömningar för att komma fram till att det behövs operation...

27 september 2016 blev det operation. Först hade jag fått en tid för operation den 1 november och det var redan bokat med biljetter att pojkvännen skulle dra iväg på resan 31 oktober. Så jag skulle behöva gå igenom operationen utan honom, utan möjlighet att kunna gå så att hantera livet själv då skulle vara nästintill omöjligt. Inte kunna laga mat, handla, ta sig till skolan, tvätta eller något alls. Den blev dock framflyttad då dom fick en öppning och det var typ det bästa som kunde ha hänt. Nu hade jag killen hemma som kunde ta hand om mig och allting runtomkring. Det blev ändå en besvärlig period men lagom tills han åkte kunde jag i alla fall köra bil igen så livet var lite lättare.

Rehabtiden ligger på ungefär sex månader och bara tre och en halv månad efter operationen så åkte jag till Australien. Rehaben där blev mycket svårare och jag hade inte tillgång till nån sjukgymnast, gym eller liknande. Men när vi kom hem i juli var jag taggad till tusen att äntligen få komma ut på planen och knät kändes nästan som vanligt igen.

Nu har jag testkört knät på träningar och idag spelade jag tredje matchen. Knät håller! Det är en sån underbar känsla att få vara tillbaka, utöva sporten jag älskar. Jag har ju lite ont till och från men bara efter jag tränat eller om jag inte rört på mig på länge, nästan aldrig under tiden jag faktiskt gör saker. Jag trodde först jag skulle vara sjukt osäker och rädd för att göra illa mig igen men jag är för tävlingsinriktad för att inte ge allt ändå, himla tur att knät höll alltså. Ibland backar jag lite i närkamper och håller igen lite men långt ifrån vad jag trodde jag skulle göra. Speciellt då jag inte bara gjorde illa mig en gång utan hade mer än ett år av att göra illa mig så fort jag aktiverade mig på något sätt.

Blev ett ganska utförligt inlägg ändå för att få er up to speed. Vi förlorade tyvärr matchen idag men det är så himla kul att vara tillbaka att det inte gör mig så mycket. Det märks dock, speciellt på konditionen, att det var länge sen man spelade, orkar verkligen inte lite mycket än men det kommer förhoppningsvis tillbaka efter lite mer träning! Nu ska jag nog försöka sova, i morgon börjar plugget igen efter sommarn och ett halvårs uppehåll. Inte riktigt egentligen då jag inte har några lektioner eller föreläsningar inlagda i morgon men Ola, min pojkvän, har sin första föreläsning.


Ha det bäst!

Ha det bäst!

//Marika

Gillar

Kommentarer

EGillberg
EGillberg,
Underbart att höra att du kan spela igen! Vet precis hur det är med knäskador och rehab.. Dock bakrekorsbanden i båda mina knän. Fortsätt kämpa på! 😊
nouw.com/egillberg
MarikaEdith
MarikaEdith,
Tack! Det är så kul att vara tillbaka
nouw.com/marikaedith