Målets väktare

Fotboll, Comeback

Igår gjort jag comeback mellan stolparna. Jag stod i mål när vi gästades av Tierp. Jag förväntade mig stortorsk då det var många år sen jag stod sist. Det var otroligt mycket roligare än jag trodde och även om jag var supernervös innan och inte alls minns hur man gjorde så släppte allt när jag väl stod där och det kändes naturligt. Jag gillar ju att skrika när jag sitter på bänken så nu fick jag bästa utsikten över spelet och fick skrika så mycket jag ville.

Vi lyckades göra första målet i matchen, minns inte riktigt vilken ordning målen kom i men efter en blåst straff till oss (kanske lite orättvist) så hade Johanna och Vilma tryckt in tre bollar tillsammans och ställningen var 3-1. De lyckades dock få in en till bakom mig innan första halvlek vad över och det stod 3-2 till oss. Hade verkligen inte förväntat mig att vi skulle leda i halvlek. Alla spelade så otroligt bra även fast vi fått låna in fem spelare från 04-laget. De gjorde en otrolig insatts och hoppas de vill hjälpa till fler gånger om de skulle behövas.

Jag tyckte jag gjorde en bra match för att inte stått på länge. Tyvärr så inser alltid motståndarna att höga bollar lätt går in då jag inte når så högt och har även lite problem med att slänga mig åt vänster. Andra halvlek gick inte lika bra, jag fick mycket bollar på mig och tyvärr kunde jag inte rädda alla. Tre mål till fick de in och vi lyckades inte få till något mer mål trotts vårt hårda slit. Det är lite tråkigt att de drar ifrån oss i tabellen men än är det många matcher kvar.

Mina kläder och ben visade iaf att jag kämpat hårt, fick även till två ganska kraftiga blåmärken och säkert fler som jag inte upptäckte än. Idag har jag den groteskaste träningsvärken någonsin skådad. Bara uppvärmningen var som att göra 100 burpees med slängning, ställa sig upp, slängning, ställa sig upp osv. Men jag hade väldigt roligt i målet, det var kul att få stå igen och hade jag bara varit några cm längre hade jag kunnat stå på heltid men det är bara för frustrerande att höga bollar går in så lätt.

Tack till Jessica som kom och kollade och tog dessa fina bilder, även tack till mamma och de från hennes jobb som kom och kollade.

Ha det bäst!

//Marika

Gillar

Kommentarer