Wieliczka Salt Mine

Efter vi besökt Auschwitz och Birkenau begav vi oss mot saltgruvan. Minibussen vi åkte hade bara oss, chauffören och två passagerare till vilket var väldigt skönt och vi sov mycket under bussturerna.

Turen i saltgruvan började med att gå 54 våningar ner för trappor. De låter mycket men varje våning hade bara sju trappsteg så det var inte överdrivet mycket. Ändå 278 trappsteg ner hamnade vi ungefär kanske 60 meter under marken. Turen tog ungefär två timmar och vi gick under hela tiden längre ner. På vägen fanns det "utställningar" från hur de hade jobbat nere i gruvan när den fortfarande var i bruk.

Många statyer stötte vi på, alla urkarvade ur saltsten såklart. På grund av allt salt så var det säkert att smaka på väggarna och det gjorde man såklart, var som att slicka på saltblock som ställs i hästhagar (något jag gjort x antal gånger som liten).

Många fina rum och även några små dammar fanns på vägen. I slutet av turen fanns det restauranger, souvenirstånd och lite annat. Totalt tog vi oss ner 135 meter, tur att det var hiss upp till marknivå igen. Turen var två kilometer lång och innehöll ungefär 800 trappsteg. Ändå kom man bara igenom ungefär 1% av hela gruvan, så sjukt stor!

Att ta sig till hissen och upp igen var dock väldigt drygt. Först stod man i kö sen tog de några i taget och gick till hissen som var väldigt långt borta, tog kanske en kvart att gå och sen fick de plats kanske 15 pers i taget så man fick stå och vänta på att hissen skulle gå upp och ner igen, när man själv åkte den gick det väldigt fort, kanske två min men ändå fick man vänta cirka 10 min på första gänget som åkte upp.

Hela upplevelse var väldigt cool, även om det var lite obehagligt att komma från Auschwitz och sen gå nere i de trånga gångarna. På vissa ställen fanns det två dörrar där alla var tvungna att gå igenom och stänga första dörren innan man fick öppna den andra pga ventilationen. Men överlag var det helt klart värt pengarna, alla tre stoppen vi var på.

Ha det bäst!

//Marika

Gillar

Kommentarer